Svettig Ashtanga

Det har varit sisådär med Ashtangan de 2 sista veckorna. Jag har nämligen varit närmast komatös på morgonarna och sovit 45 minuter extra istället för att i sedvanlig ordning ställa mig på yogamattan. I vanliga fall brukar jag känna det där suget i kroppen som vill sträcka ut sig och ansträngas i olika asanas och även ett sug i själen efter lugnet och det inåtvända under passet. Men icke - bara koma och "jag vill sova vidare och helst hela dagen" från både knopp och kropp! Imorse kom ett klimax - jag har varit trött hela dagen vilket sällan inträffar. Och jag vet vad som är felet (förutom att jag fortfarande går på penicillin pga min kattbettsinfektion i handen) - det saknas LJUS! Jag sitter inne hela dagarna, kommer hem när det är mörkt och när det väl är helg och man kan vara ute lite så är det mulet och gråtrist! Jag hör regnet smattra mot utrerumstaket nu - det är november i Sverige det. Så jag försöker överleva nu bara, fortsätter med motion, bra kost och längre sömnperioder men jag ska försöka gå ut på luncherna lite och insupa dagsljuset och hoppas på lite sol. Annars får jag låna chefens ljusbehandlingslampa!

Pga den förlamande tröttheten trodde inte jag att jag skulle orka yoga ikväll men det blev ett härligt pass på nära 1,5 timme. Och vad jag svettades! Som aldrig förr. Och svetten luktar illa så min kropp är nog i någon slags utresningsperiod. Det är bara att hänga med. Och i riktig yogaanda ska jag nu lägga mig oduschad för yogaalstrad svett sägs vara välgörande för huden... och förhoppningsvis håller den katternas löss borta i sängen, hihi!
Go´natt. Glöm inte veckoutmaningen!