tisdag 29 januari 2013

2,5+3=KÄRLEK!

Ja, äntligen har jag vågat testa att springa. Eller snarare sagt lunka/jogga. Det gick inte snabbt, det var lite jobbigt men det har fungerat och både under träningen och dagen efter har hälsenan inte blivit sämre! Det blev korta pass på 2,5 resp 3 kilometer men för mig är det just nu himmelriket!
Jag fortsätter med min rehab 2 gånger per dag  och testar att springa 2 gånger i veckan, just nu max 3 kilometer åt gången. Hoppas springgudarna är med mig!
Åh, vad jag ser framemot våren nu! Att springa i skogen, känna dofter, kuta bland träden!
För att undvika skador i framtiden planerar jag att göra en löpanalys; ska bara grunna på var, när och hur....
Tips mottages gärna.

torsdag 24 januari 2013

Fortsatt rehab

I måndags gjorde jag ett extra ultraljud av hälsenan hos en expert i Täby. Enligt honom såg det väldigt bra ut! Han föreslår ännu mer rehab i form av excentriska tåhävningar och en Voltarenkur. Sedan tyckte jag att jag försiktigt kunde testa att springa mycket korta sträckor! Jipppiiie!
Och det fanns inget att sklerosera - bra att jag inte behöver några ingrepp!
Så nu ska jag ladda för ett kort löppass under helgen. Det blir nog inte mer än några kilometer till att börja med! Härligt!

onsdag 16 januari 2013

Jag är inte bitter....

Igår var jag på ultraljud av min onda hälsena. I snart 9 månader har jag haft ont, varit stram i vaden och därför inte sprungit på 2 månader! I ca 1 månad har jag varit extrem duktig med dagliga rehabövningar men inte märkt någon förbättring. Så jag hade på känn att det inte stod rätt till med senan.
Domen: hälsenetendinos. Det har varit en långdragen inflammation så kärlen har växt in i senan, senan är tjock och delvis av i den främre delen (men det är av äldre datum).
Så nu vet jag varför rehabövningarna inte hjälper. Nästa steg är att se om sk skleroseringsbehandling av kärlen kan hjälpa, brukar ge bot i 90% av fallen men först måste man se om kärlen är lämpliga att behandla på det sättet. Remissen för det är redan skickad och jag väntar....
Bild lånad härifrån.

Så hur känns det? Jag har tänkt att jag borde ha låtit bli att springa alla långloppen i somras då jag redan innan hade besvär. Men jag tejpade foten hårt, tog Ipren och körde på. Nu vet jag att det var absolut olämpligt. Men medaljen har en framsida oxå - att jag sprungit en massa underbara lopp, samlat på detta sätt pengar till ett välgörande syfte (Tjejmarathon), träffat massa underbara människor och på det stora hela mått bra. Jag ångrar inget och har accepterat att läget är som det är. Att i värsta fall blir det operation som för Claes (se reportage i senaste RW), läskigt men behövligt. Att jag inte kan springa nu och säkert inte på några månader till. Att jag saknar min löpning så men att jag trivs bra med den alternativ träning jag gör nu.
Nej, jag är inte bitter! :o)

lördag 12 januari 2013

Mina mål 2013

- först och främst ska jag rehabilitera min onda fot! Innan dess kan jag inte springa, det gör för ont tyvärr.
Jag kör rehabövningar 2 gånger per dag, har gjort så i 4 veckor nu men har ännu inte märkt någon skillnad.

- jag kommer inte springa långa distanser i år för att inte överanstränga foten. Så jag ska bli riktigt bra på distanser på upp till milen.

- Jag ska bli rejält stark i hela kroppen men ffa i coremuskulaturen! Just nu tränar jag cardio och styrka varje dag för att uppnå detta!

- det kommer att bli en del yoga för att öka smidigheten i kroppen!

- Jag hoppas på några sköna springturer med Tjejmaragänget, kanske blir det Jämtlandstriangeln? Kanske Skåne? Vem vet....

- det jag har planerat in syns i spalten till höger!

Vi ses kanske? Vad har du planerat för 2013?

onsdag 2 januari 2013

Mitt 2012

Så här års är det fint att göra en sammanfattning av året som gått, det blir ett sätta att göra ett avslut genom överblick och sedan ett avstamp för att gå vidare mot nya mål.
Så hur var 2012?
Kort och gott var det året då jag SPRÄNGDE MINA GRÄNSER!
Januari: jag och Coyntha är anmälda till AXA Fjällmarathon och jag ska nu försöka komma i riktigt bra form. Jag anlitar Olga Rönnberg som PT online under ett par månader för att slimma och stärka kroppen. Jag inspireras av Andreas Falk till backiga långpass och skaffar en Garmin för att veta hur långt jag springer. Jag är uppe i 17 km långa pass.
Februari: jag fortsätter med mycket styrketräning och långa backpass på helgerna. Jag anmäler mig till Tjejmarathon, för den goda sakens skull!
Mars: vädret är milt vilket gynnar träningen ute? Första träningen med Tjejmarathongänget, underbart att träffa alla dessa inspirerande kvinnor ffa Annie!
April: andra längre träningen med tjejmarathonbrudarna. Nu är vi uppe i halvmaradistans! Jag och Coyntha tränar ihop i snöiga Vallentuna och kollar sedan på TEC hjältarna! Jag kör ett eget långpass på 30 km, första gången ever och börjar tro på min förmåga att klara ett marathon!
I slutet på april flyger jag fram över Lidingös backar under Lidingö ultra 26 km mha Perpetuem och en tränad kropp. Jag njuter av löpningen som aldrig förr och har ett fantastiskt flow!
Maj: en dryg månad före Den Stora Utmaningen kommer bakslaget i form av en smärtande hälsena och höger fot. Jag besöker naprapat på  Access Rehab, vilar och kör rehabövningar. Jag klarar ett till långpass på 3 mil och får med mig en hund hem!
Juni: skriver bara TJEJMARATHON! Det var så stort på alla sätt men ffa att jag klarade dryga 58 km i terräng och fick många nya löparvänner! Stort! Häftigt! Än än gång tack alla som bidrog till min insamling, det blev ju dryga 8000 kr! Vi gjorde skillnad!
Tyvärr är smärtan i foten där hela tiden så jag tar bara lugna och korta pass under de kommande månaderna.
Juli: lugna men sköna pass med mina Kårstajoggers. Kvällslöpning vid Sparren med nakenbad efter! Mitt finaste sommarminne. Och så kör jag Ursvik Extreme med tjejmaragänget och vår vänskap växer, vi har planer för mer gemensam löpning! Jag tester triathlon, en hemmasnickrad variant, av semestertristess! Foten är inte bra.....
Augusti: AXA Fjällmarathon blev en rejäl utmaning med tejpad fot och Ipren i kroppen men med gott sällskap och stor målmedvetenhet kammade vi hem även denna! Jag njuter av att vara i fjällen och anmäler min man till nästa års AXA! Själv är jag sliten i kroppen och har svårt att springa pga smärtan i foten.
September: En veckas underbar semester i Spanien. Anmäler mig till TEC 50 miles, vilken toka! ToppLoppet 10 km med det underbara och glada gänget från Kårsta, gemenskap som inte går att beskriva, känns i hjärtat och gör gott! Jag kör ett sista långpass på 23 km men tappar suget för löpningen, nu är det inte kul. Trots det kör jag min första asfaltsmara i min hemstad Warszawa med min partner in crime - underbara Coyntha och njuter av min prestation men inte själva löpningen.
Oktober: långpass med tjejmaragänget på Sörmlandsleden, ca 3 mil underbar men tuff löpning. Jag planerar för en viloperiod då foten gör mer ont. Lägger in mer styrketräning i schemat. Köper kajak!
November: träffar Nina och Coyntha på Hälsomässan och den 19: e springer jag ett sista pass, nu gör det så ont i foten att jag måste vila helt och hållet. Börjar med cirkelträning. Kör yoga varje dag under november.
December: cirkelträning och rehab  av foten, nu på allvar. Vågar inte anmäla mig till långlopp nästa år men kör Tjejmilen och Tjurruset.
Ja, vi är vinnare!                                                  
Ja, det har varit ett fantastiskt år med 3 marthonlopp varav ett ultra! Nu vet jag vad jag går för. Tack alla ffa min familj och Coyntha som stöttat och inspirerat! Utan er hade jag inte gjort allt detta galna! I nästa inlägg kommer det att handla om mina mål och planer för det kommande året!